Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka: – Undrar vad han eller hon tänker på nu när man ser ett speciellt minspel hos någon. Den här fina gentlemannen gick och smålog för sig själv och det smittade av sig på mig så jag började också le. På så sätt möttes vi och sen var ju alla dörrar öppna. För övrigt tror jag att jag håller mig inne tills det blir varmt igen. Det är inte kul att fota folk med stela fingrar och blåa läppar. Men min okända vän var så vänlig, jag fick till och med en liten klapp på kinden när vi skildes åt.

När jag berättade för honom att mitt lilla projekt hette No name sa han: – Jag heter Albin… förstörde jag något nu? Jag tog flera bilder på Albin, han var väldigt hjälpsam och vänlig. Jag tyckte om honom direkt.

Uppe vid Götaplatsen efter att jag fotat Albin så stannade en taxi och ut klev ett mycket excentriskt par i 60+ åldern. Mannen hade grått långt hår med en tofs som var hopunden med en stor guldrosett. På huvudet hade han en Crocodile Dundee hatt. På kroppen bar han en brun hellång läderkappa. Kvinnan var hårdsminkad som en clown och hade glitter i både hår och klänning. Jag tänkte att dom kanske var artister eller nåt. Helt klart skulle dom till Konserthuset i alla fall.

Jepp – fram hoppar fotografen för ett riktigt scoop och får mitt första NEJ! – Tack vi är mycket hedrade säger mannen, men med tanke på den nya sekretesslagen (?) så vill vi inte vara med på någon bild. Ok – sa jag, men jag smygfotade er inte, det kunde jag ha gjort, istället frågade vänligt. Ja sa mannen återigen – vi är mycket hedrade, men nej tack.

Jag tänkte på det lite efteråt att jag hade kunnat hanterat det bättre, och hade någon kommit fram till mig på samma sätt så hade jag också tackat nej. Bra erfarenhet! – Men jag fick en fin bild på Albin.

På gatans catwalk mötte jag den här vackra tjejen som såg ut som en filmstjärna. Hon var inte så pigg på att bli fotograferad för hon blev aldrig bra på bild sa hon (?) men jag fick ta några bilder i alla fall.

Mitt lilla projekt har inspirerat två andra bloggarre här i Göteborg. Anna-Karin som har den fina bloggen Nancy and I har startat Hello Stranger, och Ann kallar sitt projekt för No Heads. Jag känner mig som en trendsetter … 😉 Jätteroligt!

I väntan på att bröllopssäsongen skall sätta igång så roar jag mig med att då och då gå ut med kameran och fotografera helt okända människor som jag träffar på gatan. Ni som följer min blogg känner till detta, men det kommer fler och fler nya hit så jag får upprepa mig lite. Jag har lyckats att engagera åtminstone en fotograf till här i Göteborg i det här projektet vilket jag tycker är jätteroligt! Jag väntar med att länka tills dess att hon visar upp sig själv. Detta var väl en bra cliffhanger?

Dagens porträtt tog jag igår eftermiddag. Man ser direkt när någon sticker ut och då är det bara att hoppa fram och fråga. Jag får ju inga nej så det finns ju ingen hejd på mig… 😉
Vacker, elegant, färgglad och vänlig poserade hon för mig och då kan det inte bli annat än bra.

Den här gången tog jag porträttet med Nikon D300 50mm f/1.4 och visst ser man skillnad, men jag tycker ändå att Lumix kameran klarar sig ganska bra ändå och den är ju fjäderlätt i jämförelse.

Jag lade märke till henne för att hon såg så glad ut. Hon promenerade med sin barnvagn i Haga och hela hon strålade. Jag tyckte att hennes mössa eller huvudbonad kanske det heter var snygg och när jag stannade upp henne kommenterade jag den. Jag sa att jag terroriserade folk på stan med min lilla pocketkamera och hon brast ut i ett härligt gapflabb. Inget snack om vad eller varför här inte, men jag sa ändå att det kan hända att du hamnar på min blogg, – är det ok för dig? – Visst sa hon och fortsatte att skratta.