Då och nu: Bagaregården

Bagaregården var en av de stadsdelar som uppfördes under 1910- och 1920-talet och som något dämpade Göteborgs rådande bostadsbrist. Bebyggelsen domineras av landshövdingehus grupperade som stora kvarter med sammanhängande gårdar. Husen uppfördes i huvudsak i regi av bostadsföreningar och av staden, och var först och främst avsedda för arbetare och tjänstemän. Bilden föreställer Stockholmsgatan, vilket är ett av Bagaregårdens huvudstråk.

Dagens plats är sig helt lik. Husen har fått gladare färger vilket bara är en fördel. Det kändes riktigt skönt att komma till en plats som inte blivit förändrad till det sämre.

Tidigare inlägg i serien Då och nu hittar du här och här 🙂

Annons

På gång

Jag fick en Iphone i bröllopspresent av min älskling och nu när jag går utanför huset har jag lämnat min Lumix hemma och testat vad man kan göra med Iphonen istället. Jag har märkt sen tidigare att ju mindre kamera desto mindre misstänksamhet från omgivning. Nu har jag testat med att ha öronpropparna på som om jag lyssnar på musik (vilket jag faktiskt gör) och sen håller jag upp telefonen liksom för att kolla låtlistan på displayen eller nåt och så tar jag min bild. Den tekniken håller jag på att finslipa nu, och sen hoppas jag att när det dyker upp ett riktigt bra motivtillfälle så skall jag vara redo. Iphonen är ju inte lika snabb som systemkameran, och ibland hinner jag inte med inställningarna men övning ger färdighet. Jag är inte helt nöjd med kamerans egna inställningar men jag antar att det är ett handhavande fel från min sida

Midnattsloppet 2011

Det är fjärde gången som Midnattsloppet går i Göteborg. Loppet är 10 kilometer. Starten går vid Sten Sturegatan intill Heden. Sedan springer man i centrala stan via Korsvägen–Götaplatsen–Avenyn–Nordstan–Allén–Avenyn–Heden.

14 023 personer hade anmält sig, och det blev nytt rekord. Vädret var uruselt, regnigt, blött och mörkt, så folkfesten från förra årets lopp uteblev. Jag ville inte förstöra min kamera så jag tog bara med min backup och Iphonen, och tur var det, för när jag kom hem så var det bara torktumlaren som gällde.

Min älskling sprang på 48″25 vilket jag tycker är jättebra, men han hade hoppats på 45 minuter. Han får en ny chans att bättra på sitt rekord i september då är det Oslo maraton som gäller. Det blir häftigt för då kan vi förena nytta med nöje med att både uppleva Oso samt träffa våra vänner som bor där.

Så här blev årets bild. L hade placerat mig så strategiskt att jag kunde heja på honom två gånger. Snacka om en som vill ha uppmärksamhet men som vill vara osynlig på bloggen…

.

No direction home

Min äkta hälft tränar inför midnattsloppet och Oslo maraton. Han är som man brukar säga en riktig hurtbulle. Jag är bara bulle, sitter mest framför datorn och äter chokladpraliner och dricker vin. Det är mysigt på alla vis, men förödande för midjemåttet, så jag tog mig i kragen och gick jag med hurtbullen ut på en rekrunda inför midnattsloppet som går av stapeln nu på lördag. Det blev en rejäl promenad. Loppet är på 1 mil och det tog oss 2 tim att gå i kringelekrokar runt gatorna här i Göteborg. Jag passade på att testa att fota lite med min nya Iphone när vi gick rundan som i stort såg ut så här. Bilderna är oredigerade direkt ur kameran, det blev ganska coolt tycker jag men det är kanske nyhetens behag?

Lite kul att mannen på bild 1 råkade springa förbi just vid löplabbet…

Porträtt: No name # 46

Den här bilden tog sig nästan själv. Hon försökte ta ett självporträtt med sin mobilkamera och då tog jag tillfället i akt och sa ”jag kan ta en bild på dig”, tack gärna sa hon, och intog den här posen. Men jag tog bara en bild, och det märkliga är att hon sa tack men frågade aldrig efter att få se bilden. Ibland är jag bara så lat, frågar dom inget så säger jag ingenting heller. Det är kanske dålig stil, men ibland orkar jag inte vara social om det inte behövs.
Söt är hon i alla fall. Det har blivit mycket mörkhyade personer det sista, jag tror det är en tillfällighet, men jag dras nog till färgstarka personer, kanske för att jag är så beige själv..

Sittin’ On The Dock Of The Bay

Förr när jag jobbade heltid som fotograf rörde jag aldrig kameran på min fritid. Jag hade inte ens med mig kameran på semestern. Ville jag ha en fin bild från resmålet så köpte jag med mig ett gäng med vykort.
Nu för tiden ser jag motiv överallt. Jag blir förbannad på mig själv om jag inte har pocketkameran med mig, men som tur är fungerar ju även mobilkameran i nödfall och den brukar ju alltid ligga i fickan. Det gjorde den också när jag fick syn på kvinnan vid planket nere vid Maritiman här i Göteborg. Hon såg väldigt ensam ut, och långt borta i sina tankar där hon satt, och jag vet inte om det var p.g.a läget som den här sköna gamla Otis Redding låten kom till mig.

Jag googlade låten på YouTube och hittade den här videon med roliga gamla bilder.

Cinemagraph

Senaste trenden på många bloggar just nu är stillbild blandad med rörlig bild, dvs. med en subtil rörelse någonstans i bilden. Krävs nog en hel del träning och tid för att få till det perfekt. Jag har inte sååå mycket fritid, men visst ser det ganska coolt ut ändå mitt första försök?

Where The Action Is

Vi tog ledigt från jobben och gick till Where The Action Is för att uppleva sommaren, och den glädje och gemenskap som musik kan förmedla. Huvudattraktionerna Coldplay, Glasvegas och The Ark var inte vårt förstahandval men det fanns andra mindre kända band att lyssna på också. Enligt GP så kom 25.000 personer inte undra på att mina bilder med pocketkameran blev närgångna. Jag fotograferar väldigt öppet så att dom som ser mig skall kunna säga ifrån om dom inte vill vara med på bild. Konstigt ändå att folk inte ger mig en smäll på käften så närgången som jag är. Hoppas jag slipper stryk, för det är ganska kul att fota när folk inte poserar.