Porträtt // No name # 50 ( Rikard Wolff )

Rikard Wolff är väl inte okänd precis, men jag känner honom inte så han får bli No name nr femtio. *Fanfar*.

Jag var på Åhléns i Östra Nordstan för att handla lite mat när dom ropade ut att Rikard Wolff var på bokavdelningen för att signera sin självbiografiska bok ” Rikki-Tikki-Tavi”. Matavdelningen ligger vägg i vägg med bokavdelningen så när jag handlat färdigt gick jag dit för att kolla lite. En lång kö av människor stod på tur för att få sina nyinköpta böcker signerade. Det kändes inte särskilt proffsigt att gå fram och be att få ta en bild med mobilkameran, men jag gjorde det, (utan mutor, jag köpte ingen bok). Rikard Wolff var snäll och tillmötesgående. Jag ville inte att han skulle sitta och signera böcker när jag fotograferade honom, jag ville istället att han skulle titta på mig, eller ja – in i min kamera (mobben haha). Jag tog en bild och på den blundade han, när jag påpekade det sa han: ”det var orutinerat av mig, vi gör ett nytt försök”. Den andra bilden blev den här.

Det sägs att man blir kreativ med begränsningar. I mitt fall handlar det mer om mod. I början på det här experimentet med att fotografera okända på stan hade jag alltid min Nikon kamera, då såg jag proffsig ut i alla fall.

Nu skall jag fortsätta att testa mitt mod med mobilkameran ett tag för att se vart det leder. Det blir inte lika tekniskt bra bilder, men bara dom uttrycker något så är jag nöjd.

Annonser

Porträtt // No name # 49

Det är sällan jag gör helbilder på mina No name porträtt men den här gången krävdes det en helbild. Han såg verkligen ut som en förtroendgivande handyman när han kom emot mig med alla sina verktyg. – Du ser cool ut sa jag, får jag ta en bild på dig? Haha cool vet jag inte om jag ser ut, men ta en bild om du vill, sa han snällt.

Undrar just vad hans uppdrag för dagen var? Jag fick lust att klappa hans mage, men väluppfostrad som jag är fick tanken räcka.

Porträtt: No name # 47

Jag brukar träffa mina kunder på Café Hamngatan det är nära och bra, och dom har jättegott espresso macchiato. I går var det en ny tjej bakom disken. Hon var både vänlig och vacker och jag hade min kamera med mig så jag var helt enkelt tvungen att ta en bild på henne.

Ni förstår säkert varför..

Porträtt: No name # 46

Den här bilden tog sig nästan själv. Hon försökte ta ett självporträtt med sin mobilkamera och då tog jag tillfället i akt och sa ”jag kan ta en bild på dig”, tack gärna sa hon, och intog den här posen. Men jag tog bara en bild, och det märkliga är att hon sa tack men frågade aldrig efter att få se bilden. Ibland är jag bara så lat, frågar dom inget så säger jag ingenting heller. Det är kanske dålig stil, men ibland orkar jag inte vara social om det inte behövs.
Söt är hon i alla fall. Det har blivit mycket mörkhyade personer det sista, jag tror det är en tillfällighet, men jag dras nog till färgstarka personer, kanske för att jag är så beige själv..

Porträtt: No name # 45

Jag var på besök i Stockholm i början på veckan och som alla turister flanerade jag och bästa väninnan runt i Gamla Stan och där fick syn på den här frapperande vackra kvinnan, förmodligen också turist, som gick tillsammans med sin man och två små barn. Jag frågade om jag fick ta en bild på henne, och försökte se trovärdig ut med min lilla pocketkamera i handen. Hon förstod inte vad jag sa och vände sig till sin man och frågade honom på franska om han fattat något. Eftersom jag pratar hyfsad franska kunde jag ta om min fråga på franska istället och det slutade med att hon blev jättesmickrad och sa att hon gärna poserade för mig.
Jag drog henne mot en gul vägg i närheten och sa till henne att ställa sig mot den. Hennes man plockade också upp sin kamera och sa att ‘så här har jag aldrig sett henne’…
När jag tackade och tog farväl av henne gav jag henne mitt visitkort, därför bloggar jag alla bilderna denna gången ifall hon går in här och tittar.

Merci pour la possibilité prendre votre photo a´ Stockholm. J’espere que les images vous plaire un peut!
Cordialement/Solveig

Porträtt: No name # 44

Jag hade nästan glömt bort det här projektet, men så fick jag ett mejl från den porträtterade kvinnan som undrade varför jag inte bloggat henne. Jag lämnar bara ut visitkort till dom som frågar vad jag skall göra med bilden och det händer så sällan så jag hade glömt bort henne. *Skäms*.
När jag kollat igenom bilderna som jag tog på henne (det blev några stycken för hon poserade gärna) upptäckte jag att inga var riktigt bra, men det berodde inte på min okända vän utan på mig.

Den här blev skaplig, men jag har erbjudit mig att ta lite bättre bilder på henne för hon gillade att posera och hon är ju så vacker så det kan ju bli riktigt bra om jag skärper till mig.

Stay put, man vet aldrig vad som kan hända på den här bloggen…;)

Porträtt: No name # 43

Ibland hittar man små smultronställen när man minst anar det. Häromdagen kikade jag in på en nyöppnat innegård bredvid MUG (för dig som bor i Göteborg) och möttes av den här förtjusande tjejen som berättade att hon tillsammans med sin mamma hade startat den urläckra butiken som dom döpt till Floramor&Krukatös. Mamman är florist och dottern keramiker med raku som specialité därav namnet.

Som tur var hade jag med mig pocketkameran så jag fick ta en bild på både henne och mamman. Söt som honung och lika trevlig. Jag kunde inte välja vilken bild som blev bäst på henne. Vilken väljer du?

Ps! Du kan inte gå dit utan att handla…;) man blir så köpsugen av allt vackert som dom har.. själv handlade jag med mig dom vackraste blommor som tänkas kan till min balkonglåda som numera är snyggast i stan! 🙂

Porträtt: No name # 42

Han tittade länge på mig så jag tog upp kameran och tog en bild på honom. Han sa ingenting och jag sa bara tack och gick därifrån. I vanliga fall brukar jag ju fråga om jag får ta en bild men den här gången verkade det som om att han ville bli fotograferad.

Han var lite grovhuggen i ansiktsdragen så jag testade en ny PS-effekt som kallas för ”cowboyeffekten”, ett av dom många tips man kan lära sig om man besöker Moderskeppet.se

Pröva själva, här är länken!

Porträtt: No name # 41

Ett enda snabbt klick fick jag lov att ta på den här söta tjejen som inte ville bli fotograferad för att ”jag aldrig blir bra på bild” svaret. Det har jag aldrig hört förut…

Synd bara att kameran inte var inställd på rätt ISO, bilden är ganska brusig, men visst är hon väl söt?