Då och nu: Bagaregården

Bagaregården var en av de stadsdelar som uppfördes under 1910- och 1920-talet och som något dämpade Göteborgs rådande bostadsbrist. Bebyggelsen domineras av landshövdingehus grupperade som stora kvarter med sammanhängande gårdar. Husen uppfördes i huvudsak i regi av bostadsföreningar och av staden, och var först och främst avsedda för arbetare och tjänstemän. Bilden föreställer Stockholmsgatan, vilket är ett av Bagaregårdens huvudstråk.

Dagens plats är sig helt lik. Husen har fått gladare färger vilket bara är en fördel. Det kändes riktigt skönt att komma till en plats som inte blivit förändrad till det sämre.

Tidigare inlägg i serien Då och nu hittar du här och här 🙂

Annonser

Paus

Jag gör ett litet blogguppehåll på den här sidan. Jag hinner helt enkelt inte sitta så mycket framför datorn som jag gör nu, men jag fotograferar som vanligt… Så önskar du boka mig för bröllopsfotografering eller för ett vacker höstporträtt, så jobbar jag fortfarande!

Min andra blogg: Denna dagen – ett liv: Gatufoto med mobilkameran, som är oredigerade bilder rätt ut från mobilkameran och ingen text, kräver noll input från min sida, så den bloggen fortsätter jag med. Kolla gärna in den! Ibland kan det bli ganska kul bilder med dom där slumpvisa nedslagen i vardagen! Ingen anar ju att dom blir fotograferade med mobilkameran, och mobilen har man alltid med sig i fickan… Så tills vidare kan ni väl följa mig där eller på Instagram som ”Sollsa” istället?

Rom

Första veckan i juni lyckades jag lura med mig min frankofil till man på en veckas minisemester till Rom. Jag lockade honom med att jag skulle boka hotell, guida och att han kunde se på fotbolls EM på rummet. (Mmm ..jag är en snäll och förstående hustru)

Jag hittade en resa som platsade perfekt mellan två av mina redan inbokade bröllopsfotograferingar. Inga kamereror bara slappa, (men för säkerhets skull tog jag med mig min lilla pocketkamera (Panasonic Lumix LX5) och min iPhon4 för den nödvändigaste dokumentationen.

Min man hade en reservation – ”jag vill inte sitta på Spanska trappan och äta glass..” – så det var det första som vi gjorde. Där tog jag också min första turistbild. När vi gick därifrån promenerade vi lite planlöst bland gränderna och stöter på ett precis nygift par som kommer ut från kyrkan. Reflexmässigt åker kameran upp ur fickan igen, resten av resan förflöt tämligen lugnt fotograferingsmässigt. Vi besökte dom viktigaste sevärdheterna tillsammans med några tusen andra turister som också var i Rom den veckan. För min egen del var det Colosseum och Villa Bourghese med dom fantastiska renässanskonstnärerna som imponerade mest.

Åk gärna dit om du inte redan varit i Rom. God mat, (massor av pasta och pizza), vänliga människor, bra kommunikation. Det var lätt att ta sig fram med spårvagn, buss och tunnelbana. Däremot rekommenderas att skall du hyra bil – gör det när du åker från stan.

Jag tänkte jag skulle redovisa Rom i ett nötskal med max 5 bilder, men det blev 10 så bildspelet är inte långt. Själv orkar jag inte kolla på allt som läggs upp på internetet så jag tänker inte trötta ut någon här heller.

Alora…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Porträtt // Kalle

Den här bilden sitter på min kylskåpsdörr, jag tog den 1995 och varje gång jag ser den blir jag lika glad. Kvalitén är kass – jag har bara fotograferat av den. Min gamla scanner finns i källaren och jag orkade inte hämta upp den, men jag tycker inte att det gör något, för man ser ju ändå vad bilden föreställer, och minnet som den ger mig räcker för att flytta berg när jag är lite ledsen.

Historien bakom bilden är att jag skulle plåta skivomslag för en rockgrupp och ville ha en coolare fond än dom som redan fanns i min ateljé. Jag klistrade upp en massa tidningar på en vägg och bad Kalle (mitt barnbarn) att agera rockstjärna framför väggen och se riktigt cool ut. Det skulle vara en lätt uppgift för honom eftersom han redan då betämt sig för att bli en stor rockstjärna, men han brast ut i världens asgarv när jag dök ner bakom min det han kallade för ”Hallonbladare”.

Nu är han stor, åtminstone i Halmstad där han drar fulla hus när han uppträder med sin grupp Asbest.

Vad vill jag säga med detta? – Jo, att bilder är jätteviktiga!!

Denna dagen – ett liv

För er som inte vet så har jag en annan blogg som heter Denna dagen – ett liv, och eftersom det här är min blogg tänker jag göra lite reklam för den här. Det är en blogg med osminkade vardagsbilder 2011 i Polaroidkameran utan text.

Här en teaser..”happy hour” i Oslo.

Ni får väldigt gärna länka.

Nice – mix

I slutet av september tog vi en efterlängtad sen semester till Nice. Det blev tredje gången som vi åkte dit, alltså är det som ni förstår en stad som vi gärna återvänder till. Med ca 300 timmars soldagar om året kan man känna sig ganska säker på att slippa regn och dåligt väder när man åker dit.

Vi lämnade Göteborg en regnig, kall och blåsig dag och efter 2,5 timmar damp vi ner på Nice flygpplats och möttes av 29 grader härligt badväder som höll i sig dom 10 dagarna som vi var där.

Porträtt: No name # 45

Jag var på besök i Stockholm i början på veckan och som alla turister flanerade jag och bästa väninnan runt i Gamla Stan och där fick syn på den här frapperande vackra kvinnan, förmodligen också turist, som gick tillsammans med sin man och två små barn. Jag frågade om jag fick ta en bild på henne, och försökte se trovärdig ut med min lilla pocketkamera i handen. Hon förstod inte vad jag sa och vände sig till sin man och frågade honom på franska om han fattat något. Eftersom jag pratar hyfsad franska kunde jag ta om min fråga på franska istället och det slutade med att hon blev jättesmickrad och sa att hon gärna poserade för mig.
Jag drog henne mot en gul vägg i närheten och sa till henne att ställa sig mot den. Hennes man plockade också upp sin kamera och sa att ‘så här har jag aldrig sett henne’…
När jag tackade och tog farväl av henne gav jag henne mitt visitkort, därför bloggar jag alla bilderna denna gången ifall hon går in här och tittar.

Merci pour la possibilité prendre votre photo a´ Stockholm. J’espere que les images vous plaire un peut!
Cordialement/Solveig

Porträtt: No name # 44

Jag hade nästan glömt bort det här projektet, men så fick jag ett mejl från den porträtterade kvinnan som undrade varför jag inte bloggat henne. Jag lämnar bara ut visitkort till dom som frågar vad jag skall göra med bilden och det händer så sällan så jag hade glömt bort henne. *Skäms*.
När jag kollat igenom bilderna som jag tog på henne (det blev några stycken för hon poserade gärna) upptäckte jag att inga var riktigt bra, men det berodde inte på min okända vän utan på mig.

Den här blev skaplig, men jag har erbjudit mig att ta lite bättre bilder på henne för hon gillade att posera och hon är ju så vacker så det kan ju bli riktigt bra om jag skärper till mig.

Stay put, man vet aldrig vad som kan hända på den här bloggen…;)