Förr när jag jobbade heltid som fotograf rörde jag aldrig kameran på min fritid. Jag hade inte ens med mig kameran på semestern. Ville jag ha en fin bild från resmålet så köpte jag med mig ett gäng med vykort.
Nu för tiden ser jag motiv överallt. Jag blir förbannad på mig själv om jag inte har pocketkameran med mig, men som tur är fungerar ju även mobilkameran i nödfall och den brukar ju alltid ligga i fickan. Det gjorde den också när jag fick syn på kvinnan vid planket nere vid Maritiman här i Göteborg. Hon såg väldigt ensam ut, och långt borta i sina tankar där hon satt, och jag vet inte om det var p.g.a läget som den här sköna gamla Otis Redding låten kom till mig.

Jag googlade låten på YouTube och hittade den här videon med roliga gamla bilder.