Porträtt // No name # 57

En BUS – registrerad polisbil fick mig att plocka upp iPhonen från väskan igår. Polisen som satt i bilen uppmärksammade detta och skrattade åt mitt tilltag. Kan du posera vid bilen och se ut som en riktigt hård ”Cop” så jag får ett scoop till min blogg föreslog jag, men han bara skrattade åt mig och gav mig istället sitt tjusigaste charmörleende när jag ansträngde mig för att få en bra bild med ”fel” kamera i handen.

Här är min skrattande polis.

Annonser

Orkidéer

Trädgårdsföreningen här i Göteborg har nyligen haft en eminent orkidéutställning. Man kunde gå dit för att titta, lyssna på föreläsning och även handla udda exemplar som man inte finner i dom vanliga butikerna. Jag är helfrälst på orkidéer och har nästan bara det hemma, så gissa om jag var lycklig när jag kunde gå hem med ännu en unik blomma.

Blommor är annars något som ni sällan ser på den här bloggen, men jag gör ett litet undantag här för att visa några exemplar av mina favoritblommor just nu. Jag äger inget macroobjektiv så mina bilder är tagna på lite avstånd men man kan ju ändå se skönheten i dessa fantastiska blommor.

Enjoy!

Vilken gillar du bäst?

Porträtt // No name # 51

Det är kallt ute nu så att fotografera folk ute på stan är inte rätt tidpunkt. Inne i Nordstan däremot går det ju an för där är varmt och skönt, men ljuset är uselt.

Om dagens No name kan jag bara säga att jag tyckte att hon var en söt punk baby doll som skrek efter uppmärksamhet, så egentligen var det ju ingen sport att gå fram till henne och be att få ta en bild. Däremot känns det ganska fånigt faktiskt att gå fram till främmande människor och be att få plåta dom med en mobilkamera, så jag tror inte att det här kommer att bli ett särskilt långvarigt experiment.

Bilden är redigerad i mobilen för den som vill pröva. Programmet heter ”PS Express”. Det är busenkelt och går förmodligen betydligt snabbare än vad jag gissar det tagit för den unga tjejen att göra sig i ordning.

Får hon en gilla?

Porträtt // Rebecca & Rocky

Julens bästa julklapp för släktens näst minsta, Rebecca, blev oväntat en liten bortsprungen kattunge som gömt sig i familjens garage. Jag tror att den fick namnet Rocky innan vi åkte hem igen.

Jag har jullov när det gäller kameror och privat fotografering, men det gick ju inte att låta bli att ta några bilder med iPhonen i alla fall när dom här spontana scenerna utspelade sig mitt framför näsan.

Porträtt // No name # 50 ( Rikard Wolff )

Rikard Wolff är väl inte okänd precis, men jag känner honom inte så han får bli No name nr femtio. *Fanfar*.

Jag var på Åhléns i Östra Nordstan för att handla lite mat när dom ropade ut att Rikard Wolff var på bokavdelningen för att signera sin självbiografiska bok ” Rikki-Tikki-Tavi”. Matavdelningen ligger vägg i vägg med bokavdelningen så när jag handlat färdigt gick jag dit för att kolla lite. En lång kö av människor stod på tur för att få sina nyinköpta böcker signerade. Det kändes inte särskilt proffsigt att gå fram och be att få ta en bild med mobilkameran, men jag gjorde det, (utan mutor, jag köpte ingen bok). Rikard Wolff var snäll och tillmötesgående. Jag ville inte att han skulle sitta och signera böcker när jag fotograferade honom, jag ville istället att han skulle titta på mig, eller ja – in i min kamera (mobben haha). Jag tog en bild och på den blundade han, när jag påpekade det sa han: ”det var orutinerat av mig, vi gör ett nytt försök”. Den andra bilden blev den här.

Det sägs att man blir kreativ med begränsningar. I mitt fall handlar det mer om mod. I början på det här experimentet med att fotografera okända på stan hade jag alltid min Nikon kamera, då såg jag proffsig ut i alla fall.

Nu skall jag fortsätta att testa mitt mod med mobilkameran ett tag för att se vart det leder. Det blir inte lika tekniskt bra bilder, men bara dom uttrycker något så är jag nöjd.

Molly igen

Min lilla bedårande lånehund har förtrollat mig. Trodde aldrig jag kunde bli så fäst vid en hund som inte är min. Två dagar i veckan med långa promenader och massor av snack har hon löst alla mina problem bara genom att lyssna och inte avbryta. Hon bara tittar förstående och uppskattande, ifrågasätter ingenting och visar mig både respekt och villkorslös kärlek. Min man börjar bli sotis och säger att Molly får större uppskattning än vad han får.

Häromdagen när jag hämtade henne var det kallt så hussen ( säger man så? ) hade satt på henne en röd liten väst. Ursäkta mig om jag blir lite fånig här, men jag måste bara dokumentera henne med den.

Slänger upp några inomhusbilder på samma gång så blir husse glad..

Porträtt // promobilder // preview

I morse var jag uppe med tuppen för att plåta lite promo/affischbilder för den här härliga trion. Jazz möter poesi, om jag fattade det hela rätt. Det var jättefint ute men kallt. Brrrr jag fryser fortfarande.

Bo som spelar saxofon och klarinett har jag fotograferat flera gånger tidigare. Jazzmusiker verkar jamma i flera olika konstellationer och det är ju bra för mig så att jag har något att göra när jag inte är hundvakt, *skojar*.

Här är några snabbt valda pics från dagens plåtning. Mer kommer säkert.