Min lilla bedårande lånehund har förtrollat mig. Trodde aldrig jag kunde bli så fäst vid en hund som inte är min. Två dagar i veckan med långa promenader och massor av snack har hon löst alla mina problem bara genom att lyssna och inte avbryta. Hon bara tittar förstående och uppskattande, ifrågasätter ingenting och visar mig både respekt och villkorslös kärlek. Min man börjar bli sotis och säger att Molly får större uppskattning än vad han får.

Häromdagen när jag hämtade henne var det kallt så hussen ( säger man så? ) hade satt på henne en röd liten väst. Ursäkta mig om jag blir lite fånig här, men jag måste bara dokumentera henne med den.

Slänger upp några inomhusbilder på samma gång så blir husse glad..