Backup eller släng, det är vad jag sysslar med för tillfället när jag fått lite tid över.
Jag hittar med jämna mellanrum fina bilder på mitt skräpiga – men snart helt rena skrivbord – som är värda en ny chans innan dom hamnar i evighetsarkivet.
Bilden på den lilla sovande flickan på Göteborgsoperan är en sådan bild.
Visst är hon förtjusande den lilla tjejen?
Lite nostalgi från i somras. Jag har redan bloggat om Nice här, men så tömde jag iPhonen och hittade några mer eller mindre bortglömda semesterbilder.
Vad säger ni. Räcker det med iPhonen för semesterbilderna?
Mitt arbetsrum fungerar även som gästrum, och det har varit upptaget hela jul och nyårshelgen ända fram tills igår. Under hela den tiden har jag självvalt vare sig bloggat eller varit ute på internet, och nu känns det plötsligt som om att jag har jättemycket att ta igen.
Tidigare om åren har jag varit duktig med en summering över året som gått, men jag tror att jag skippar det i år, även om det blev en del coola bilder förra året.
Istället skall jag berätta om en annat sak.
Vi firade nyår hos våra musikaliska grannar, och tro det eller ej, men bland gästerna fanns en congalärare som var så sympatisk så jag anmälde mig som hans nya elev!! Vete i sjutton vad jag gett mig in på. Jag tror ju inte att jag har någon takt förutom i benen, men han påstår ju att han kan lära ut till alla så det blir upp till bevis. Jag skall berätta hur det går så snart vi börjat. Start v 6-8 onsdagar på Musikes Hus. Någon annan av mina bloggvänner som vill anta årets utmaning?
Så här ser han ut min blivande congalärare. Den här bilden tog jag på honom när min granne hade ett jazzjam på Ölrepubliken förra året.
Bara några timmar kvar på det gamla året. Ofattbart att det redan gått ett år! Jag tycker nästan det är kusligt så fort tiden går. Är det bra eller dåligt? Och om bara några timmar är dags att gå till Skeppsbron för att titta på Göteborgs-Postens storslagna fyrverkeri. I år tänker jag bara stå och beundra fyrverkeriet utan kamera, stativ och slutartider. Livet är inte bara häftiga bilder, jag tränar mig på att bara vara också, annars blir ju livet bara sedd bakom en lins, och det är ju inte det verkliga livet.
Men en fotoblogg utan bilder är ju tråkigt, så jag lägger upp en glad bild från förra året (snart) och med den vill jag tacka för i år och önska Er alla ett fantastiskt Gott Nytt År!
Emelie med sin lilla sötnos till son en härlig septemberdag 2011. Bilderna från den fotograferingen kan du se här.
Julens bästa julklapp för släktens näst minsta, Rebecca, blev oväntat en liten bortsprungen kattunge som gömt sig i familjens garage. Jag tror att den fick namnet Rocky innan vi åkte hem igen.
Jag har jullov när det gäller kameror och privat fotografering, men det gick ju inte att låta bli att ta några bilder med iPhonen i alla fall när dom här spontana scenerna utspelade sig mitt framför näsan.
I helgen fick vi kärt besök från Halmstad när Julia tog med sig pojkvännen Gustav till Göteborg för att gå på Sticky Fingers och sen fira sin 19-årsdag med L och mig. Jag lyckades fånga henne på några bilder i urusel belysning i vårt kök innan hon stack iväg till Sticky.
Vacker som en dag tycker jag, även om min kamera inte gör henne rättvisa.
Jag är skitdålig på marknadsföring och har hittills förlitat mig på mun-mot-mun metoden. Det fungerade utmärkt när jag hade en fast studio, men mindre bra som frilans. Måste lära mig det. Julen är bra, då sköter marknadsföringen sig själv, och här sitter jag nu i mitt lilla arbetsrum och redigerar efterbeställningar på löpande band. I veckan har jag prövat att göra egen layout för digitala tackkort. Det blev ok, men jag vet inte om dom är bättre än dom analoga.
Så här ser mitt första digitala tackkort ut i alla fall efter önskemål från det här härliga paret.
Rensar bilder.
Skitjobb.
Sparar denna.
Rikard Wolff är väl inte okänd precis, men jag känner honom inte så han får bli No name nr femtio. *Fanfar*.
Jag var på Åhléns i Östra Nordstan för att handla lite mat när dom ropade ut att Rikard Wolff var på bokavdelningen för att signera sin självbiografiska bok ” Rikki-Tikki-Tavi”. Matavdelningen ligger vägg i vägg med bokavdelningen så när jag handlat färdigt gick jag dit för att kolla lite. En lång kö av människor stod på tur för att få sina nyinköpta böcker signerade. Det kändes inte särskilt proffsigt att gå fram och be att få ta en bild med mobilkameran, men jag gjorde det, (utan mutor, jag köpte ingen bok). Rikard Wolff var snäll och tillmötesgående. Jag ville inte att han skulle sitta och signera böcker när jag fotograferade honom, jag ville istället att han skulle titta på mig, eller ja – in i min kamera (mobben haha). Jag tog en bild och på den blundade han, när jag påpekade det sa han: ”det var orutinerat av mig, vi gör ett nytt försök”. Den andra bilden blev den här.
Det sägs att man blir kreativ med begränsningar. I mitt fall handlar det mer om mod. I början på det här experimentet med att fotografera okända på stan hade jag alltid min Nikon kamera, då såg jag proffsig ut i alla fall.
Nu skall jag fortsätta att testa mitt mod med mobilkameran ett tag för att se vart det leder. Det blir inte lika tekniskt bra bilder, men bara dom uttrycker något så är jag nöjd.
Bröllopsfoto och andra porträtt 