Dylan

Aldrig någonsin trodde jag väl att jag skulle binda upp mig och bli hundägare, men i söndags bestämnde vi oss för att adoptera den här lilla söta valpen. Allt är egentligen Mollys fel, det blev så fruktansvärt tomt efter henne när jag inte behövdes som dagismatte längre, och skall jag bli riktigt djup och personlig så kan det även ha att göra med en sorgebearbetning efter Carinas bortgång.

En sån tur att bröllopssäsongen är över så jag kan skifta fokus lite. På torsdag skall jag träffa Annika o Alf-Gunnar och deras nyfödda lilla dotter Saga för att lämna över min sista efterbeställning. Annika är veterinär så jag känner mig trygg med den biten i alla fall.

Idag har vi beställt en massa hundböcker och sen får vi väl börja kolla på Cesar ”The Dog Wisper” i repris. Ingen av oss har någon hundträning och jag vill ha lika väluppfostrade hundar som Jennifer visade upp när jag tog bilder på hennes små chihuahuahundar Polly och Molly.

Så här ser den lilla vovven ut i alla fall. Det fanns tre valpar till salu, men vi hann inte välja, för den här lilla gick direkt fram och började slicka på Lennart´s hand – sen var det kört.

Den 28 nov får vi hämta honom. Jag kan knappt bärga mig. Håll med om att han är gosig?

Ps! Bra tips emottages tacksamt!

Annons

3 tankar på “Dylan

  1. Men GUD vilken sötis!! Det måset vara härligt att ha detta att se fram emot. Vi skulle gärna vilja ha en hund, men det funkar tyvärr inte med vår nuvarande livssituation. Men svärföräldrarna har precis tagit steget så vi hoppas få vara hundvakter när det behövs. Säg bara till om den här sötisen behöver vaktas någon gång så ställer jag gärna upp! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s