Världens sötaste och snällaste lilla kille var föremålet för allas beundran vid namngivningen för några veckor sedan. Här endast en bild av många eftersom jag inte är hemma på riktigt utan fortfarande på resande fot.
Stay put, mer kommer snart…
Kära vänner nu blir det en liten bloggpaus på den här sidan. Sen semester i Nice hägrar dom närmsta 10 dagarna. Under tiden får ni titta på den här underbara bilden på Emelie och hennes lille hjärtekrossare till son. Jag ligger lite efter med redigeringen men lovar att vara flitig när jag kommit hem solbränd och utvilad.
Tjoho nu hägrar sol, bad och lata dagar tillsammans med min älskling!
När Rossi tog kontakt med mig för en porträttfotografering ringde hon istället för att som dom flesta mejla en förfrågan. Jag gillar det jättemycket men det händer inte så ofta, och hon inledde med en fras som dom flesta telefonförsäljare brukar använda när dom skall sälja på mig en ny hemsida eller göra googelsökningen mer effektiv. Det kunde gått åt pipsvängen för jag var ganska kylig och så fort jag fick ett tillfälle så sa jag ”är du försäljare eller nåt..” nej svarade hon, jag är ute efter en fotograf och jag tycker om dina bilder.
Det lärde mig mycket, i fortsättningen skall dom som ringer få prata till punkt (även om det är en telefonförsäljare).
Rossi ville i alla fall ha en bra bröstbild på sig själv och jag valde ut dessa som mina favoriter.
Vilken tycker du är bäst?
Ewas äldsta dotter Caroline skall flytta till Schweitz och jobba som au pair och det blev en anledning för Ewa att vilja ha lite bilder på sina döttrar. Flickorna ville att mamma Ewa skulle vara med på några bilder och med lite övertalning gick hon med på det.
Först ut är Caroline som skall flytta. Hennes stora passion är innebandy, hon skall försöka träna för att bli proffs. Jag med mina fördomar trodde ju aldrig det om denna kvinnliga tjejen! Sen kommer Charlotte och Cajsalisa. Dom får Ewa behålla hemma några år till.
När man ser dom tillsammans så här ser Eva ut som deras stora syster, eller vad säger ni?
Måste lägga upp den här bilden på Chili. Man vill ju bli hundägare när man träffar på en sådan här liten sötnos!
Den 3.e september var det namngivningsfest för lille Loui på morfar Mats gård i Huvdaby. Tjocka släkten bjöds på grillfest i samma fantastiska lada som Mats fixat i ordning inför sitt eget bröllop med Sara tidigare i somras. Mats och jag pratade lite löst om att vi kanske kunde köra Event tillsammans… kanske mitt nya jobb?
Här en preview på den söta familjen. Stay put!
Jag brukar träffa mina kunder på Café Hamngatan det är nära och bra, och dom har jättegott espresso macchiato. I går var det en ny tjej bakom disken. Hon var både vänlig och vacker och jag hade min kamera med mig så jag var helt enkelt tvungen att ta en bild på henne.
Ni förstår säkert varför..
Jag fick en Iphone i bröllopspresent av min älskling och nu när jag går utanför huset har jag lämnat min Lumix hemma och testat vad man kan göra med Iphonen istället. Jag har märkt sen tidigare att ju mindre kamera desto mindre misstänksamhet från omgivning. Nu har jag testat med att ha öronpropparna på som om jag lyssnar på musik (vilket jag faktiskt gör) och sen håller jag upp telefonen liksom för att kolla låtlistan på displayen eller nåt och så tar jag min bild. Den tekniken håller jag på att finslipa nu, och sen hoppas jag att när det dyker upp ett riktigt bra motivtillfälle så skall jag vara redo. Iphonen är ju inte lika snabb som systemkameran, och ibland hinner jag inte med inställningarna men övning ger färdighet. Jag är inte helt nöjd med kamerans egna inställningar men jag antar att det är ett handhavande fel från min sida
Det är fjärde gången som Midnattsloppet går i Göteborg. Loppet är 10 kilometer. Starten går vid Sten Sturegatan intill Heden. Sedan springer man i centrala stan via Korsvägen–Götaplatsen–Avenyn–Nordstan–Allén–Avenyn–Heden.
14 023 personer hade anmält sig, och det blev nytt rekord. Vädret var uruselt, regnigt, blött och mörkt, så folkfesten från förra årets lopp uteblev. Jag ville inte förstöra min kamera så jag tog bara med min backup och Iphonen, och tur var det, för när jag kom hem så var det bara torktumlaren som gällde.
Min älskling sprang på 48″25 vilket jag tycker är jättebra, men han hade hoppats på 45 minuter. Han får en ny chans att bättra på sitt rekord i september då är det Oslo maraton som gäller. Det blir häftigt för då kan vi förena nytta med nöje med att både uppleva Oso samt träffa våra vänner som bor där.
Så här blev årets bild. L hade placerat mig så strategiskt att jag kunde heja på honom två gånger. Snacka om en som vill ha uppmärksamhet men som vill vara osynlig på bloggen…
.
Bröllopsfoto och andra porträtt 