Allgott & Villgott

När barnbarnen var små brukade vi varje sommar gå till Liseberg och som tradition se Allgott & Villgott på Lilla scenen. Jag tyckte dom var aptråkiga, men vad gör man inte för sina små söta barnbarn?

Nu är barnbarnen vuxna och har vid flera tillfällen påtalat det trauma som denna tradition medförde, men eftersom jag tyckte att det var så jätteroligt och skrattade så gott (läs hysteriskt) så ”ställde dom tappert upp” på spektaklet.

Idag när jag gick för att handla som vanligt, stötte jag på dom här oförargerliga clownerna och bad dom ställa upp på en bild ”för barnbarnens skull”. Den elaka mormodern skickade sen påskhälsningar från Allgott & Villgott till barnbarnets rockiga FB book hemsida…:P

Ps! Tror ni att jag kommer till himmlen? Not

Gatufoto // Porträtt

Jag tar en massa bilder med min iPhone. Dom flesta slänger jag efter en snabb koll. Dom här två fick godkänt för färgernas skull. Annars är jag mest intresserad av innenhållet eller känslan i bilderna jag tar.

Nå, nu är det filmfestival och mina tankar är lite på annat håll, men kul att så många går in här och kollar i alla fall!

Porträtt // No name # 51

Det är kallt ute nu så att fotografera folk ute på stan är inte rätt tidpunkt. Inne i Nordstan däremot går det ju an för där är varmt och skönt, men ljuset är uselt.

Om dagens No name kan jag bara säga att jag tyckte att hon var en söt punk baby doll som skrek efter uppmärksamhet, så egentligen var det ju ingen sport att gå fram till henne och be att få ta en bild. Däremot känns det ganska fånigt faktiskt att gå fram till främmande människor och be att få plåta dom med en mobilkamera, så jag tror inte att det här kommer att bli ett särskilt långvarigt experiment.

Bilden är redigerad i mobilen för den som vill pröva. Programmet heter ”PS Express”. Det är busenkelt och går förmodligen betydligt snabbare än vad jag gissar det tagit för den unga tjejen att göra sig i ordning.

Får hon en gilla?

Porträtt // Rebecca & Rocky

Julens bästa julklapp för släktens näst minsta, Rebecca, blev oväntat en liten bortsprungen kattunge som gömt sig i familjens garage. Jag tror att den fick namnet Rocky innan vi åkte hem igen.

Jag har jullov när det gäller kameror och privat fotografering, men det gick ju inte att låta bli att ta några bilder med iPhonen i alla fall när dom här spontana scenerna utspelade sig mitt framför näsan.

Porträtt // No name # 50 ( Rikard Wolff )

Rikard Wolff är väl inte okänd precis, men jag känner honom inte så han får bli No name nr femtio. *Fanfar*.

Jag var på Åhléns i Östra Nordstan för att handla lite mat när dom ropade ut att Rikard Wolff var på bokavdelningen för att signera sin självbiografiska bok ” Rikki-Tikki-Tavi”. Matavdelningen ligger vägg i vägg med bokavdelningen så när jag handlat färdigt gick jag dit för att kolla lite. En lång kö av människor stod på tur för att få sina nyinköpta böcker signerade. Det kändes inte särskilt proffsigt att gå fram och be att få ta en bild med mobilkameran, men jag gjorde det, (utan mutor, jag köpte ingen bok). Rikard Wolff var snäll och tillmötesgående. Jag ville inte att han skulle sitta och signera böcker när jag fotograferade honom, jag ville istället att han skulle titta på mig, eller ja – in i min kamera (mobben haha). Jag tog en bild och på den blundade han, när jag påpekade det sa han: ”det var orutinerat av mig, vi gör ett nytt försök”. Den andra bilden blev den här.

Det sägs att man blir kreativ med begränsningar. I mitt fall handlar det mer om mod. I början på det här experimentet med att fotografera okända på stan hade jag alltid min Nikon kamera, då såg jag proffsig ut i alla fall.

Nu skall jag fortsätta att testa mitt mod med mobilkameran ett tag för att se vart det leder. Det blir inte lika tekniskt bra bilder, men bara dom uttrycker något så är jag nöjd.

Going back in time

Ibland är det kul att bara leka lite med iPhonen. Jag märker mer och mer att jag börjar bli väldigt lat med att ta med mig mina kameror när jag går ut. Väl ute på stan så ser jag massor av motiv som jag kunde ha tagit, t.ex porträtt på en främling. Undrar hur folk reagerar om man kommer fram och frågar ”kan jag få ta ett porträtt på dig?” – och så ta fram iPhonen?

På gång

Jag fick en Iphone i bröllopspresent av min älskling och nu när jag går utanför huset har jag lämnat min Lumix hemma och testat vad man kan göra med Iphonen istället. Jag har märkt sen tidigare att ju mindre kamera desto mindre misstänksamhet från omgivning. Nu har jag testat med att ha öronpropparna på som om jag lyssnar på musik (vilket jag faktiskt gör) och sen håller jag upp telefonen liksom för att kolla låtlistan på displayen eller nåt och så tar jag min bild. Den tekniken håller jag på att finslipa nu, och sen hoppas jag att när det dyker upp ett riktigt bra motivtillfälle så skall jag vara redo. Iphonen är ju inte lika snabb som systemkameran, och ibland hinner jag inte med inställningarna men övning ger färdighet. Jag är inte helt nöjd med kamerans egna inställningar men jag antar att det är ett handhavande fel från min sida