Hello stranger, kan du titta rätt in i min kamera men skratta INTE.
Voilá!
Jag fick en Iphone i bröllopspresent av min älskling och nu när jag går utanför huset har jag lämnat min Lumix hemma och testat vad man kan göra med Iphonen istället. Jag har märkt sen tidigare att ju mindre kamera desto mindre misstänksamhet från omgivning. Nu har jag testat med att ha öronpropparna på som om jag lyssnar på musik (vilket jag faktiskt gör) och sen håller jag upp telefonen liksom för att kolla låtlistan på displayen eller nåt och så tar jag min bild. Den tekniken håller jag på att finslipa nu, och sen hoppas jag att när det dyker upp ett riktigt bra motivtillfälle så skall jag vara redo. Iphonen är ju inte lika snabb som systemkameran, och ibland hinner jag inte med inställningarna men övning ger färdighet. Jag är inte helt nöjd med kamerans egna inställningar men jag antar att det är ett handhavande fel från min sida
Det är fjärde gången som Midnattsloppet går i Göteborg. Loppet är 10 kilometer. Starten går vid Sten Sturegatan intill Heden. Sedan springer man i centrala stan via Korsvägen–Götaplatsen–Avenyn–Nordstan–Allén–Avenyn–Heden.
14 023 personer hade anmält sig, och det blev nytt rekord. Vädret var uruselt, regnigt, blött och mörkt, så folkfesten från förra årets lopp uteblev. Jag ville inte förstöra min kamera så jag tog bara med min backup och Iphonen, och tur var det, för när jag kom hem så var det bara torktumlaren som gällde.
Min älskling sprang på 48″25 vilket jag tycker är jättebra, men han hade hoppats på 45 minuter. Han får en ny chans att bättra på sitt rekord i september då är det Oslo maraton som gäller. Det blir häftigt för då kan vi förena nytta med nöje med att både uppleva Oso samt träffa våra vänner som bor där.
Så här blev årets bild. L hade placerat mig så strategiskt att jag kunde heja på honom två gånger. Snacka om en som vill ha uppmärksamhet men som vill vara osynlig på bloggen…
Min äkta hälft tränar inför midnattsloppet och Oslo maraton. Han är som man brukar säga en riktig hurtbulle. Jag är bara bulle, sitter mest framför datorn och äter chokladpraliner och dricker vin. Det är mysigt på alla vis, men förödande för midjemåttet, så jag tog mig i kragen och gick jag med hurtbullen ut på en rekrunda inför midnattsloppet som går av stapeln nu på lördag. Det blev en rejäl promenad. Loppet är på 1 mil och det tog oss 2 tim att gå i kringelekrokar runt gatorna här i Göteborg. Jag passade på att testa att fota lite med min nya Iphone när vi gick rundan som i stort såg ut så här. Bilderna är oredigerade direkt ur kameran, det blev ganska coolt tycker jag men det är kanske nyhetens behag?
Lite kul att mannen på bild 1 råkade springa förbi just vid löplabbet…
Den här bilden tog sig nästan själv. Hon försökte ta ett självporträtt med sin mobilkamera och då tog jag tillfället i akt och sa ”jag kan ta en bild på dig”, tack gärna sa hon, och intog den här posen. Men jag tog bara en bild, och det märkliga är att hon sa tack men frågade aldrig efter att få se bilden. Ibland är jag bara så lat, frågar dom inget så säger jag ingenting heller. Det är kanske dålig stil, men ibland orkar jag inte vara social om det inte behövs.
Söt är hon i alla fall. Det har blivit mycket mörkhyade personer det sista, jag tror det är en tillfällighet, men jag dras nog till färgstarka personer, kanske för att jag är så beige själv..
Jag var på besök i Stockholm i början på veckan och som alla turister flanerade jag och bästa väninnan runt i Gamla Stan och där fick syn på den här frapperande vackra kvinnan, förmodligen också turist, som gick tillsammans med sin man och två små barn. Jag frågade om jag fick ta en bild på henne, och försökte se trovärdig ut med min lilla pocketkamera i handen. Hon förstod inte vad jag sa och vände sig till sin man och frågade honom på franska om han fattat något. Eftersom jag pratar hyfsad franska kunde jag ta om min fråga på franska istället och det slutade med att hon blev jättesmickrad och sa att hon gärna poserade för mig.
Jag drog henne mot en gul vägg i närheten och sa till henne att ställa sig mot den. Hennes man plockade också upp sin kamera och sa att ‘så här har jag aldrig sett henne’…
När jag tackade och tog farväl av henne gav jag henne mitt visitkort, därför bloggar jag alla bilderna denna gången ifall hon går in här och tittar.
Merci pour la possibilité prendre votre photo a´ Stockholm. J’espere que les images vous plaire un peut!
Cordialement/Solveig