Midnattsloppet 2011

Det är fjärde gången som Midnattsloppet går i Göteborg. Loppet är 10 kilometer. Starten går vid Sten Sturegatan intill Heden. Sedan springer man i centrala stan via Korsvägen–Götaplatsen–Avenyn–Nordstan–Allén–Avenyn–Heden.

14 023 personer hade anmält sig, och det blev nytt rekord. Vädret var uruselt, regnigt, blött och mörkt, så folkfesten från förra årets lopp uteblev. Jag ville inte förstöra min kamera så jag tog bara med min backup och Iphonen, och tur var det, för när jag kom hem så var det bara torktumlaren som gällde.

Min älskling sprang på 48″25 vilket jag tycker är jättebra, men han hade hoppats på 45 minuter. Han får en ny chans att bättra på sitt rekord i september då är det Oslo maraton som gäller. Det blir häftigt för då kan vi förena nytta med nöje med att både uppleva Oso samt träffa våra vänner som bor där.

Så här blev årets bild. L hade placerat mig så strategiskt att jag kunde heja på honom två gånger. Snacka om en som vill ha uppmärksamhet men som vill vara osynlig på bloggen…

.

No direction home

Min äkta hälft tränar inför midnattsloppet och Oslo maraton. Han är som man brukar säga en riktig hurtbulle. Jag är bara bulle, sitter mest framför datorn och äter chokladpraliner och dricker vin. Det är mysigt på alla vis, men förödande för midjemåttet, så jag tog mig i kragen och gick jag med hurtbullen ut på en rekrunda inför midnattsloppet som går av stapeln nu på lördag. Det blev en rejäl promenad. Loppet är på 1 mil och det tog oss 2 tim att gå i kringelekrokar runt gatorna här i Göteborg. Jag passade på att testa att fota lite med min nya Iphone när vi gick rundan som i stort såg ut så här. Bilderna är oredigerade direkt ur kameran, det blev ganska coolt tycker jag men det är kanske nyhetens behag?

Lite kul att mannen på bild 1 råkade springa förbi just vid löplabbet…

Porträtt: No name # 46

Den här bilden tog sig nästan själv. Hon försökte ta ett självporträtt med sin mobilkamera och då tog jag tillfället i akt och sa ”jag kan ta en bild på dig”, tack gärna sa hon, och intog den här posen. Men jag tog bara en bild, och det märkliga är att hon sa tack men frågade aldrig efter att få se bilden. Ibland är jag bara så lat, frågar dom inget så säger jag ingenting heller. Det är kanske dålig stil, men ibland orkar jag inte vara social om det inte behövs.
Söt är hon i alla fall. Det har blivit mycket mörkhyade personer det sista, jag tror det är en tillfällighet, men jag dras nog till färgstarka personer, kanske för att jag är så beige själv..

Familjefoto: Emelie, Pontus & Loui

Snart döps lille Loui, då blir det stor grillfest på morfar Mats gård. Fotografen är bjuden, så vi kan väl anta att det kommer att visas upp fler bilder på den söta lilla krabaten här på bloggen vad det lider…;)

Porträtt: Emelie & Pontus

Nyförlovade, och vansinnigt förälskade strålar det nästan radioaktivt om Emelie och Pontus! Dom är smittsamt lyckliga och man vill bara vara i deras närhet för att få en dos av alla lyckovitaminer som dom sprider! Det skall bli hur kul som helst att fota deras bröllop.

MEN, lilla fotografen måste få lov att leka lite – så här kommer ett litet bildspel istället för en massa bilder. Det går att bläddra bland bilderna i galleriet om man hellre vill göra det, men bildspelet är väldigt kort så jag tror man orkar se på det utan att gäspa.

http://siw.myshowit.com/502987/37174/showit.swf

Bröllopsfoto: Sara & Mats

Efter den lilla enkla men vackra rådhusvigseln tog vi lite porträttbilder runt Kronhuset. Därefter begav vi oss vi till Härryda där brudparet bjöd på en hejdundrande fest för sina nära och kära. Vi var väl drygt 50 personer som samlats för att fira brudparet. Först med välkomstdrink och mingel ute på den magnifika gården, sen bjöds det på italiensk buffé i en lada som Mats röjt, fixat, snickrat och ordnat så tjusigt att Ernst och Martin hade varit gröna av avund om dom hade varit med bland dom inbjudna.

Sara kommer från Chile och det är ju en bit att åka för ett bröllop, så för att Saras familj, släkt och vänner skall få en känsla av dom varit med så bloggar jag ett mastodontinlägg denna gången.

Finaste vänner, tack för att vi fick vara med och fira den här dagen med er. Och tack till min älskling som bar och kånkade för att underlätta allt för mig. Jag måste också nämna att min fina bloggvän Karin var med och fotograferade i Göteborg. Karin är suveränt duktig på blommor, macro och stilleben, men har inte plåtat så mycket bröllop så hon ville vara med och testa lite utan att behöva ta ansvar för något (drömläge med andra ord) *skojar*. Glöm inte att gå in på hennes blogg. Roligt att ha dig med Karin, du var som en fluga på väggen! Kram

Nu till huvudpersonerna…

Porträtt: Rebecca

Finaste lilla Rebecca som mamma Sara kallar för Becerell var en av dom yngsta gästerna på bröllopet. Vi småpratade en hel del för jag sprang runt med kameran hela tiden, och då var hon med lite då och då. Jag tog ganska många bilder på henne när hon inte var medveten om det. Här poserar hon, men väldigt avslappnat och naturligt för att vara så liten. Jag tycker att hon är jättesöt, och det tycker ni väl också eller hur?