Vi är redan inne i september månad och bröllopssäsongen är över för min del. Jag har i alla fall inga fler inbokade brudpar. I år blev det fler än jag tänkt mig från början, men det är ju så förbaskat kul att fotografera brudpar, och jag har lite svårt att släppa taget även om jag egentligen tror att jag har slutat. Dessutom måste jag tillägga, är jag usel på marknadsföring och eftersom bloggen är min enda reklam, har det blivit lite av en sport att se om någon hittar mig bland alla tusen fotobloggar som finns där ute på nätet.

Mina brudpar i år har varit extra roliga att fota. Glada, personliga, snälla, vackra, och generösa. Man får liksom en dos kärleksvitaminer med sig från varje brudpar. Jag är dessutom nästan besatt av kärlekens betydelse för vår existens, så den enda nackdelen med det här jobbet är efterarbetet som är så tidsödande. Ok, jag erkänner att jag är bortskämd med att bara lämna in filmrullarna till labbet, så i ärlighetens namn är jag glad nu när det bara återstår några porträtt och en dödsmetallplåtning på agendan.

Nu kan jag istället roa mig med att leka ”headhunter” med min lilla osynliga mobilkamera som alltid finns med i fickan om jag råkar få syn på något som fångar min uppmärksamhet.

Men idag skall ni få något så ovanligt som en bild på mig som min kära man (och alltid så hjälpsamme assistent) tog på mig efter ett av årets sista bröllopsfotograferingar.

Vackert väder är det dessutom alltid på mina bröllopsfotograferingar! Mitt nya försäljningsargument skall bli ”det regnar aldrig på mina brudpar”. Mmmm jag är kaxig, det är otroligt men sant.

Hej!