Jag inser ju redan att jag inte kan spamma den här bloggen med gulliga hundbilder, men idag får ni förlåta mig. Våran lille vovve kom till oss för två dagar sen. Det blev som att få in en liten bebis i familjen. Vi har lusläst hundböcker, men inget stämmer på den här lille krabaten som färväntades gnälla i två dagar sen han blev skild från sina tre syskon och sin mamma och pappa. Han har bara gnytt lite i början men istället följer han efter oss vid vartenda steg som vi tar och lägger sig vid våra fötter. Jag är livrädd för att trampa på honom så några sockor är otänkbart att ha på sig.

Vi är tokkära och jag undrar hur detta skall gå. Jag vill ha en perfekt väluppfostrad och glad hund, men jag har redan lyckats skrämma bort honom från köket. Den lille blev fullständigt livrädd när jag satte på blendern och ändå gjorde jag det ganska kontrollerat och ”medvetet” för att lära honom att det ljudet inte var farligt. Nu ligger han och sover vid mina fötter, men den tuppluren är snart slut för nu skall vi gå ut och springa i parken.

Ni som har hund, får gärna ge mig era bästa tips!