Igår försökte jag pigga upp Molly med lite hundaktiviteter. Kasta pinne var inte kul. Rulla i löv inte heller. Jag hittade en blå boll, men den glodde hon bara på. Vad gör man för att stimulera en hund som bara längtar efter husse? Molly bara tittar på mig. Vad säger ni som är erfarna hundägare. Ser hon inte lite uttråkad ut?
För er som inte vet så har jag en annan blogg som heter Denna dagen – ett liv, och eftersom det här är min blogg tänker jag göra lite reklam för den här. Det är en blogg med osminkade vardagsbilder 2011 i Polaroidkameran utan text.
Här en teaser..”happy hour” i Oslo.
Ni får väldigt gärna länka.
I slutet av september tog vi en efterlängtad sen semester till Nice. Det blev tredje gången som vi åkte dit, alltså är det som ni förstår en stad som vi gärna återvänder till. Med ca 300 timmars soldagar om året kan man känna sig ganska säker på att slippa regn och dåligt väder när man åker dit.
Vi lämnade Göteborg en regnig, kall och blåsig dag och efter 2,5 timmar damp vi ner på Nice flygpplats och möttes av 29 grader härligt badväder som höll i sig dom 10 dagarna som vi var där.
Hello stranger, kan du titta rätt in i min kamera men skratta INTE.
Voilá!
För några veckor sedan blev jag dagmatte några dagar i veckan till den här lilla sötnosen. Jag gjorde ett inlägg om henne för ett tag sedan här.
Det är jätteroligt men ett enormt ansvar. Nu är vi kompisar, men första promenaden blev en riktig skräckupplevelse. Mollys halsband satt så löst, så när hon inte ville gå åt samma håll som mig gjorde hon en liten knyck med huvudet utan att jag märkte det vilket gjorde att kopplet lossnade från hennes hals. Molly sprang rakt ut i gatan och jag som reagerar väldigt snabbt sprang efter henne UTAN att kolla trafiken whoops…kunde gått riktigt illa där, men bilföraren var också snabb tack o lov.
Håll med om att hon är söt…
Jag har inte slutat blogga om det är någon som undrar, men ibland händer det oväntade saker i livet som gör att man prioriterar annorlunda och det är precis vad som hänt. Jag blir både rörd och förvånad när jag ser att jag fortfarande får besök här på bloggen och snart kommer jag tillbaka, men jag kanske inte hinner vara lika flitig som tidigare. (M.a.o så behöver du inte ta bort mig från ditt RSS-flöde), utan stay put som dom säger i Amerikat…
Kollade igenom årets semesterbilder till Nice och Menton och fick en riktig längta tillbaka attack.
Sara och hennes mamma Gunilla som jag fotograferade en härlig sensommarkväll i september när träden fortfarande var frodigt gröna.
Roligt att träffa er, hoppas vi ses snart igen!
Bröllopsfoto och andra porträtt 