Jag såg honom på långt avstånd. Han lyste som en stoppsignal i sin knallröda jacka. När jag passerade honom frågade jag om han var elitcyklist för han såg så proffsig ut. Ja, sa han stolt. Vi pratade lite cykel medan han värmde upp sin kalla händer. Är det ok om jag tar en bild på dig frågade jag snällt och det hade han inget emot. Han gav mig sitt snyggaste leende.

Det blev ingen särskilt bra bild, men det var så den blev och han är ju ‘med’ på bilden så den fick passera.